lördag 7 mars 2009


Vi Stjärnbarn, eller Indigos som många kallar oss blir fler och fler

Unik och speciell i ditt uttryck som mänsklig varelse, eller bara annorlunda och obekväm, vem har rätt att bedöma och etikettera vårt varande, vårt mänskliga uttryck, vår person?

Indigos och Kristallbarn eller Stjärnbarn som jag föredrar att kalla oss har funnits länge. Kanske alltid.
Somliga talar om att det var efter Andra Världskriget som den stora tillströmningen av Indigos/stjärnbarn började. Jorden och människorna befann sig i allvarlig kris och förvirring och då valde universum i samråd med oss pausande andesjälar att vi skulle födas på nytt som små visionärer och kärleksväckare.

Stjärnbarn är vi som är födda med en alldeles speciell känslighet och intuition. SOm från början någonstans varit medvetna om Livets storhet och skönhet och sörjt över att människorna så totalt verkar ha missuppfattat meningen med Livet här på jorden.

Vi har en medfödd förmåga att se bortom det uppenbara, det logiska och begränsade. Vi tonar in livets storhet och helhet från början, kommunicerar med liv på olika nivåer. Vi ser och upplever med alla våra sinnen och framför allt med vår intuition. Vår känslighet.

Ofta blir vi beskyllda för att vara överkänsliga, för att ha överdriven fantasi och vara flyktbenägna eller illusionister och idealister. Naiva blir vi också ofta kallade i vår enträgna kärleks och godhetssträvan.

Min erfarenhet är att Stjärnbarnen/indigomänniskorna är långt ifrån naiva. Ofta oerhört intelligenta med ett avancerat lösningstänkande. Visionärer av stora mått. Sätt Indigos att styra världen och vi skulle få uppleva en Kärleksrevolution av stora mått som fullständigt skulle skaka om världen. Kaos? Javisst!!! Ett enormt kaos som en naturlig del av avskalande av makt och kontroll, ego och känslolöshet. . Men ur kaos föds ny ordning.
EN ordning i medbestämmande utifrån sann respekt för ALLT LEVANDE, för kommunikation och samarbete i kärlek utifrån varje individs unika egenskaper och förmågor.
Ett nätverk skulle bildas av enorma mått, släpp varje unik individ fri att uttrycka sig visionärt. Så länge det sker i ömsesidig respekt, respekt för allt liv, utan eget vinningsbehov eller maktbehov.

En utopisk världsbild? Ja, kanske. Eftersom nu ego, ondska och illvilja existerar. Men som experiment, där Stjärnbarnen fick styra så är det inte helt ologiskt att skapa en varmare, vackrare värld. Där det human, omsorgen om det levande var det primära. Och inte materiell standard eller individens statusbehov och prestige var i fokus.

De som valt och väljer egot och har valt bort medkänsla och empati kommer alltid att uppröras och känna sig hotade av oss som vill välja Livet, det levande framför det ägda och ägandet. Och deras medel är förakt och förlöjligande. Att skambelägga och håna. Men bakom behovet av att förakta ligger enorma rädslor, sorg och trauman av avvisande och kärlekslöshet.

Så även om det inte är möjligt att bygga en värld med enbart Kärlek o respekt, så låt oss våga ta mer plats, söka oss till varandra och bygga vackra, slitstarka silkesvävar av äkta engagemang, visdom och klokskap bortom det boklärda och greppbara. Av villkorslös, icke bekräftelsesuktande kärlek, i ömsesidighet och sann respekt för ALLT LEVANDE!

Våga vara den du är fullt ut, uppskatta dig själv, vårda den sällsynta planta du är, vi stjränbarn kallas ofta för Maskrosbarn eller Asfaltsblommor.
Överlevare. Blommar irriterande eller hoppingivande, beroende på om betraktaren gjort upp med sina rädslor eller inte, mitt bland betong och mörk asfalt.

Fortsätt blomma!!!! VEM hade behovet att kalla maskrosor för ogräs? Denna läkeväxt, solgul och med kraft att föröka sig med vindens hjälp och skapa fantastiska solgula fält av skönhet och hopp.